söndag 18 september 2011

Kom hem nu!

Jag saknar Marcus! Jag vill ha hem honom nu nu nu nu!!! Jag har så mycket som jag vill berätta för honom, be honom om råd och bara få prata ut helt enkelt. Blir så svårt under dedär få minutrarna man pratar i telefon när han är påväg från punkt A till punkt B i Valencia.

Det är ju faktiskt så att det är Marcus som får höra alla mina innersta tankar och funderingar. När alla andra får svaret "nä det är inget speciellt" så får han höra hela historian. När jag inte kan lita på någon annan så litar jag fortfarande på Marcus. Och jag kan verkligen känna ett behov av att få prata med honom, höra hur han ser på situationen jag grubblar över. Det är en svår känsla att förklara, men jag känner mig verkligen lite smått förvirrad när jag inte har någon att ventilera allt med.

Så nu får tiden fasiken gå fort, för jag vill ha hem min bästis/sambo/beskyddare på studs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar